Jag erkänner, bara för att ni ska bli nöjda så erkänner jag här och nu att jag är misslyckad. Helt jävla misslyckad.
Jag trodde han älskade mig, vilket han låtsades men aldrig gjorde. Alltså är jag dum i huvudet också som trodde på honom. Jag är världens största idiot som litade på honom.
Jag önskar han aldrig bytte tillbaka till rosenlund, jag önskar han aldrig började på rosenlund från första början, jag önskar att han aldrig hade börjat snacka med mig, jag önskar han aldrig förlät mig, jag önskar jag aldrig föll för honom.
I fredags, höll han om mig, på riktigt, som han brukade göra innan, jag fick tillbaka hoppet igen, jag trodde han älskade mig eller iallafall att jag betydde något för honom, jag var så jävla lycklig...
Igår, igår förstördes mitt liv tror jag...
Kan inte sluta gråta, kan inte sluta tänka på saker jag inte ska tänka på, kan inte sluta må dåligt... Jag orkar inte längre.
Men jag erkänner, jag är misslyckad, ni alla hade rätt. Grattis.