Orkar ingenting längre, allt hopp är borta, alla drömmar, all kärlekt, all tillit, all lycka, allt helt enkelt. 

Alla försvinner, en efter en. Hela tiden. 
Tidsmaskinen jag ville ha i sommras behövs nu, den behövdes inte då, jag lärde mig vara lycklig utan det som hände i sommras, men jag kommer inte kunna bli lycklig efter det som hänt nu, hur jävla säker som helst på det. 
Åh.. :( :( :( 
Ska dra in till stan idag tror jag... Försöka glömma allt... För stunden.
Fin julklapp... Behöva må skit hur länge som helst. Tack för det...
Från förra gången då leendet inte var något annat än fake.