Går och lägger mig nu, jag orkar inte tänka längre, vill lägga mig ner och sova, men det går inte eftersom jag ser mina problem under ögonlocken också.
När man går från någons vän till inget på mindre än en minut känner man sig tom, ensam och lämnad. Men tänker inte fälla en endaste liten tår, de har redan slösat på mina tårar innan, kanske behöver dem på riktigt i framtiden, jag tänker inte visa mig svag längre.