Jag har älskat honom sen första gången jag såg honom. Men vi kände aldrig varandra tillräckligt bra, det är därför det är som det är nu. Jag kommer aldrig få tillbaka honom, jag har gjort samma misstag två gånger, första gången blev jag förlåten, andra inte. Egentligen spelar det ingen roll eftersom vi bara bråkade hela tiden, men att veta att han verkligen är borta gör rätt ont ändå... Vi umgicks så gott som aldrig med varandra, så det är inget jag kommer sakna direkt, men att veta att vi aldrig mer kommer vara med varandra igen gör faktiskt ont. Vi messade knappt längre, nu kommer jag aldrig någonsin få ett sms från honom igen, det gör också ont. Att veta att han är borta, men att jag ändå kommer se honom, gör ont. Han är så långt bort fast han kommer stå bredvid mig.
Jag förstörde allting, jag fick mig själv må dåligt, jag förlorade en av dem jag älskar mest, på en jävla kväll.
Godnatt.